Det är inte ofta som jag svär i skrift, men den här dagen kräver det. För vilken underbar dag jag har haft. Jag har inte varit sådär superpigg och -glad men dagen har ändå varit nästan så bra som en dag kan vara.
Det började med nationella prov i Engelska B. Läs- och hörförståelse (i den ordningen), detta som jag har fruktat för så länge. Min engelska är urusel! Jag satte mig taktiskt långt fram i aulan (så man hörde ordentligt på hörförståelsen) och skrev på. Tidigare har jag inte orkat hålla koncentrationen hela tiden utan börjat tänka på annat efter halva tiden och gjort ett halvhjärtat försök på provet, men idag koncentrerade jag mig som sjutton! Och det kändes faktiskt ganska bra efteråt. wiho! Inget mvg, men jag hoppas på ett tillräckligt starkt vg för att inte sänka mitt betyg.
Efter det var det lunch (som var mycket god i form av kycklinggryta, ris och mitt vanliga berg av grönsaker) och sedan matte. Eftersom vår lärare tycker så mycket om oss hade hon rättat våra nationella prov först, och vi fick nu tillbaka dem. Spänning... Mvg blev det på mitt, fastän det hade känts så dåligt. Wiho igen! En stor sten har släpts från min axel och nu är mitt betyg i matte säkrat. Tack för det! Efter matten hade vi världens mest värdelösa idrottslektion. De som inte sprang coopertestet förra veckan fick göra det och vi andra satt och snackade i idrottshallen i 30 min. Sen cyklade jag hem.
Här hemma gick jag ut en snabbis med Tuva samtidigt som jag försökte peppa mig själv att springa. Jag hade verkligen noll motivation och kände dessutom att jag var på gränsen till för hungrig för att kunna springa ordentligt (eller försökte jag bara hitta ursäkter?). I alla fall så tog jag några cashewnötter (ca 5 st) för att få lite psykist stöd (tänkte att de innehåller mycket kolhydrater på liten massa). Tyvärr gjorde nog de där nötterna mer skada än nytta (mer om det nedan).
Jag la upp ett ganska lagom tempo i början för att sedan kunna öka. Min vanliga taktik alltså. Redan innan första kilometern hade jag dock ökat och tänkte försöka hålla det tempot hela tiden. Vid 3 km sprack den planen då jag fick håll och sänkte farten ett tag (nötternas fel? Jag skyller på dem iallafall). Hållet släppte ganska snabbt och jag ökade farten till lite över det jag haft innan. Sedan pinnade jag på och ju längre jag sprang, desto fortare gick det. När jag nådde "mål" tittade jag på klockan och blev positivt överaskad: 41 min 15 sek. Tanken var att springa 8 km, men rundan blev "bara" 7,76 km, vilket ger 5,19 min/km. Om jag håller det här tempot klarar jag lätt milen under timmen. Om jag bara håller ett jämnt tempo tror jag att jag klarar det, om jag bara ser till att äta och dricka ordentligt innan. Långt innan ;-)
Ikväll blir det som igår kväll; lydnadsträning med Tuva. Om vi ska prestera bra på DM om två veckor blir det till att jobba hårt framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar