Trasdockan Karin

Nu är det garanterat vår. Det finns ingen återvändo för alla vårtecken är här:

1. Solen värmer vårskönt (okej, bara för att jag skrev så är det mulet just nu...)

2. Det luktar sådär riktigt äckligt när hundskit kommer i kontakt med blöta löv

3. Jag ramlar och skrapar knäna på det jäklans rullgruset.

Vänster knä

Höger knä. Här klarade sig inte byxan... :-(

Ett hett tips: Kör inte slutspurten när ni springer i 90 graders kurva med rullgrus. Den sagan slutar inte lyckligt...

Knorr knorr

Det har knorrats lite över min dåliga uppdatering här på bloggen. Well my friends, mitt dygn har bara 24 timmar (jag undrar om det stämmer, ibland är jag säker på att just min dag är lite kortare än andras...). Jag försöker hinna med allt jag vill, och det funkar, för det mesta.
Just nu händer inte så mycket som är värt att rapportera om. Förutom; Louisa är tillbaka i Sverige igen vilket förstås är superkul!! Jag har redan hunnit ta en fika, setts på friskis och gått en sväng på stan tillsammans med'na. Väldigt skoj. Och konstigt att det på en gång känns som att hon aldrig varit borta. Så självklart att hon är bland oss. Kul att ses igen i alla fall.

Imorrn väntar först högskoleprovet hela dagen. Tur att jag ska skriva på SLU i alla fall, om jag minns rätt så är det varmt där. Jag har en känsla av att jag kommer prestera bättre (mindre dåligt?) om jag inte fryser så jag skakar (som man ofta gör på Katte...). På kvällen ska jag ut till Kajsa på "halv åtta"-middag. Det blir nog en superkväll!

Dags att fixa i ordning min lunch imorrn. Det är nackdelen när man inte går i kommunal skola, man får stå för käket själv...
See ya

Det funkar

Wei, äntligen har någon kommenterat ett inlägg, så jag har faktiskt gjort rätt i mina inställningar nu. Sådeså. Och att det var Kajsa som lyckades kommentera och inte Ida bevisar ju bara det vi redan visste; vi naturare är steget före. Punkt slut.

Den här dagen har inte bjudit på mycket måste jag säga. Jag har karvat lite i ett grishjärta (om jag ska vara ärlig så tittade jag mest på) och blåst upp samma djurs lunga. Lite lagom spännande. Har man hus på landet (och då menar jag riktiga landet, där det går en buss varannan dag in till det s.k. centrum) och en bror som fiskar upp halva sjön är man van att se blodiga innanmäten.

Planering is the shit. Right? Idag var det mer bokstavligen "the shit" än vad man vanligtvis tolkar det som. Jag hade planerat hela min dag (eh, nästan i alla fall) efter min körlektion. Jag sterssade och han allt som jag skulle innan, bara för att få ett telefonsamtal där de berättar att mina körlärare är hemma med sjukt barn. That's shit! Så nu får jag köra imorrn istället, och kommer få lika stressigt som jag har haft (i onödan) idag. Blä.

Ikväll ska jag först käka middag med sköna människor i skolan (first time ever!) och sedan vara frankofon och lyssna på "Le francaise à Quebec".

Se'ya

Riktigt långmöte

Jag kikade just tillbaka i min träningsdagbok och insåg att idag är första lördagen sedan skolan började som jag inte har tränat. Don't worry, det var planerad vilodag, och jag har hunnit med en hel del annat.
Jag, mamma och pappa började dagen med att åka till Sthlm Quality Outlet (i Barkarby). Jag övningskörde dit och det var en tur det kan jag lova. Hett tips; följ den utprintade kartan och tro inte att allt ser ut som det gjorde när du bodde i Sollentuna för typ 100 år sen. Vägar byggs om, vägar läggs till, och framför allt; vägar (som du har planerat att köra på) tas bort. Så, det blev lite trassel i Stockholm fram och tillbaka innan vi till slut kom fram.
Men det var lugnt, vi hade kört i god tid (eller körde jag för fort nu igen?) så vi var där tio minuter efter att de hade öppnat, och vi var nästan helt själva. Underbart! Två timmar gick vi omkring och shoppade. Alldeles lagom tycker jag. Man behöver inte stressa (jag och pappa alltså, vi är rätt så effektiva med våran steglängd, eller vad säger du Ida?) och man blir aldrig sådär galet trött heller. Resultatet för min del blev två nya, med perfekt passform för en gång skull, jeans från märket Acne. I like! Dessutom passade jag på att köpa ett par Björn Borgtrosor. Så nu kan ni inte klaga mer på att jag bara har svarta och vita trosor (även om en klar majoritet fortfarande är det :P).
Klockan ett befann vi oss på Scandic Star hotell i Sollentuna. Dags för Svenska Lagotto Romagnoloklubbens årsmöte. Vi vara bara där för att hämta ut mitt 1a pris från Frida-priset och diplomet för Lydnadslagotto 2008. Frida-priset delades ut innan själva årsmötet började, men det jäkla diplomet fick vi sitta och vänta på tills klockan blev fem. FEM! Fatta trött jag var på den klubben då. De hade grälat om det ena och det andra, och röstat om tusen olika saker. Suck. Pust. Stön. Vi drog snabbare än snabbt därifrån sen...!

Tänk vad tiden går

Jag skulle bara skicka iväg ett mail till en viss Monsieur Barbier, men så helt plötsligt har jag suttit 1 ½ timme framför datorn. Hur gick det till?
På köpet fick jag en massa motivation och inspiration till nya knasiga övningar. Gymmet vore ju det ultimata att testa dessa på, problemet är bara att på friskis känns alla väldigt anti övningar som inte är i maskin eller "pumpa biceps framför spegeln". Men de vore kul att testa. En dag som idag. Jag, Fabio och max fem pers till. Som inte bryr sig. Kanske kan jag få med honom på några knäppa övningar. Jag har ju faktiskt lyckats få med honom på ett skivstångspass.

Fortsättning följer helt enkelt (efter att jag har tagit tag i allt det där jag skulle gjort istället för att sitta här...)

Härliga tider

Tuva betyder mycket för mig. Det är det nog ingen som inte håller med mig om. Men den här underbara ponnyn (nåja, han var kanske inte alltid så underbar, men det är det fina man ska minnas, right?) har betytt otroligt mycket för mig, och jag gillar honom fortfarande.

Några bilder från åren med honom:

Dressyrtävling på Jälla. Nicole kom och kollade :-)

Fälttävlandsläger i Leksand. Bästa veckan i mitt liv!

Sista dressyrtävlingen tillsammans.


Från veckan i Leksand.

Underbara ponny!

Med viss möda

Ja det är med viss möda som jag får fram dessa bokstäver. Mina armar är totalt slutkörda och känns just nu lika mosiga som när Johan har fösökt koka pasta...

Planen för dagen var att först städa mitt rum och dammsuga övervåningen och sedan boxas med Johan (hans födelsedagspresent från mig). Städningen gick bra. Eller, bra och bra, jag tog mig bara i kragen och såg till att få det gjort.
Sen var det ju det här med boxningen. Någon timme innan passet skulle börja påminner mamma Johan om att han har en bandykupp att spela precis när boxningen är. Så, lite antiklimax för mig. Jag som var så inställd på att få boxas, och planerat min dag efter det! Funderade i 5 min, skickade ett sms till Astrid (utan svar...) och bestämde mig för att gå själv.

Lite läskigt att gå själv. Tänk om jag skulle behöva slåss mot någon superbiff (de är några stycken av dem på varje pass), jag skulle ju bli totalt mosad! Som tur var träffade jag Erika i omklädningsrummet som också var utan partner. Så vi bildade par och slogs och peppade varandra till 100 % i 1 ½ timme. Shit vilken kick! Spinning, skivstång och löpning i all ära, men den fight-kicken jag får av boxningen är speciell. Härligt sätt att börja lördagen på!

Jag, en tönt

Kalla mig gärna tönt, men jag har precis bevittnat, citat av Plex "något av det finaste idrottsvärlden har att erbjuda". Så vad har hänt den första söndagen i mars kl 8? Jag hoppas verkligen att ni vet, det är ju hur svenskt som helst.
Jag pratar såklart om Vasaloppet!
Tidigare har jag inte varit särskilt intresserad ska jag erkänna, men det är en annan känsla när man själv har åkt delar av sträckan och det ska bli kul att se om jag känner igen naturen. Spännande! Fast jag får vänta ett tag, de ska ju åka 60 km först... :-)