För att vända på ett känt ordspråk skulle jag vilja säga; efter solsken kommer regn.
Om gårdagen var nästintill perfekt så är den här dagen regnet som kommer efter solskenet. Jag vet ju att det är dumt att gå från typ noll i träning till massor. Ändå gör jag det. Varför? För att det är så jäkla kul, för att jag mår bra av det (hittills iallafall) och för att det får mig på bra humör.
Idag fick det mig tyvärr varken att må bra eller på bra humör. Tanken var en lugn 5 km runda för att (med gott samvete) kunna vila under helgen och ladda till måndagens triathlon. Redan när jag började springa kände jag att något inte var som det borde vara men försökte inte tänka så mycket på det. Man vill jag inte vara allt för känslig. Jag sprang ett varv i elljusspåret på 15 min och det kändes bra, knappt jobbigt. Men jag kände av mitt knä. Lite läskigt. Försökte ta det lite lugnt, drog ner på tempot. Varvet inleds med två ordentliga uppförsbackar och sedan nerför igen. Uppför var inget problem andra varvet, men nerför. Ajajaj. Knäet gör ont. Jag vågar inte ta i utan låter höger ben jobba extra. Uppför fortsätter att gå bra, men på plant underlag och i nerförsbackar gör det mer ont i vänster knä. Efter lite mer än 4 km vågar jag inte fortsätta. Då väntar ganska mycket nerför innan jag är hemma. Genar på väg hem. Blir promenad, nedjogg i uppförsbacke (känner inte av knät) och sen promenad.
FAN. Jag har fått varningstecken på att jag ökat träningen för mycket för snabbt. Varför lyssnar jag aldrig på vad kloka människor säger?
Jaja, gjort är gjort. Nu blir det ingen mer träning innan måndagens triathlon (bortsett från kvällens ridning, men jag hoppas den inte gör för mycket för knät). Och nästa vecka blir det inte så här mycket löpning!
Jag hoppas och tror att det är lite överansträngt bara, och sånt går väl över med lite vila? (Lite orolig för blodomloppet).
Till på köpet regnar det förstås idag... :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar